I sin nya bok Gränser gör Torbjörn Elensky upp med Västvärldens självbild som boven i dramat. Våra invanda idéer om kultur, rasism och förtryck håller inte när man utforskar världen utanför. Men kanske finns det hopp om en förändrad uppfattning, skriver författaren och journalisten Bengt G Nilsson.
I det så kallade informationssamhället kontrolleras tillgången till kultur och information och kultur av andra än oss själva. Filmer och album kan försvinna från streamingtjänsterna och böcker plötsligt bli svårare att få tag på. Det bästa sättet att göra sig oberoende av tidens trender och nervösa åsiktspoliser är att bygga sitt eget bibliotek.
Två slott som revs av DDR återuppbyggs i Berlin. Nybyggen i klassisk stil syns på flera ställen i staden. Och det är ingen slump att det är just Tyskland som håller på att göra upp med den modernistiska byggnadsstilen. Efter två totalitära regimer i följd vet tyskarna bättre än de flesta hur arkitektur påverkar människor. I Sverige har vi däremot långt kvar.
Filmen om Björn Borg och John McEnroe är snygg, utan att bli romantisk. Tvärtom möter vi en Borg plågad av förväntningar, jagad av kändisskap och utmanad av ständigt nya motståndare.
I dag är det förmodligen få som minns kvällstidningsrubrikerna för tio år sedan om barn som torterats och mördats på ett barnhem på ön Jersey. De visade sig hur som helst inte stämma. Men medias rapportering hjälper till att forma världen. Rubrikerna om barnhemmet på Jersey är fortfarande en pusselbit i hur vi uppfattar världen.
Ju mera mångkulturellt ett samhälle blir, desto viktigare är det att det finns en gemensam kultur som förenar olika grupper. Mångkulturalismen som ideologi kan man leka med i ett homogent samhälle, men när skilda grupper ställs mot varandra behöver vi det som förenar och inte det som skiljer. Samma saker som håller ihop en civilisation behövs för att hålla ihop ett samhälle.
Böcker tappar mark och tv-tjänster som Netflix knappar in. Kanske är det inte så konstigt. I floden av böcker som publiceras döljer sig allt färre guldkorn, och under tiden har den litterära intelligentian nött ut sin status som politisk och moralisk auktoritet.
I de gamla grekiska tragedierna brottas karaktärerna med djupa existentiella problem som gör dramerna relevanta än i dag – och som belyser ensidigheten i modern konst- och litteraturforskning. Dagens konsttolkning med sin utgångspunkt i kollektiva maktrelationer leder tankarna till hantverkaren som enbart utrustats med en hammare, och därför uppfattar alla problem som spikar.
Den som försöker lyfta flagranta problem och missförhållanden i offentlig förvaltning eller mediebranschen i Sverige kommer snabbt att avfärdas som konspirationsteoretiker. Någon konspiration finns dock inte. Det är mycket värre än så.
Arkitekturdebatt: Att moderna hus ofta är dåliga beror inte på stilen, utan på bristande kvalitet. Det menar arkitekten Anna Björklund i en replik på intervjun med Albert Svensson. Albert Svensson svarar direkt.
Varför byggs det så fult? Trots att de flesta människor föredrar klassisk arkitektur byggs det nästan bara modernism i Sverige. Medan den klassiska arkitekturen är på frammarsch i världen över är den modernistiska likriktningen i Sverige kompakt. Smedjan har träffat en av Sveriges få klassiska arkitekter för att ta reda på varför.
Bibliotekarier vid skattefinansierade bibliotek skall inte kunna undanhålla låntagarna litteratur bara för att den inte stämmer med den för tillfället rådande "värdegrunden", har Justitieombudsmannen slagit fast. det är tur, menar Carl Rudbeck, för annars hade en stor del av världslitteraturen fått stryka på foten.
Poeten Verner von Heidenstam lyckades på fredagen åter hamna i centrum för svensk samhällsdebatt, hundra år efter den uppslitande konflikten med August Strindberg. Liberalen Heidenstam har åter blivit ett slagträ för nationalister och socialdemokrater.
ENSAMKOMMANDE FLYKTINGBARN DEL 3. ”Att prata svenska” refererar vanligtvis till att prata det svenska språket, att behärska dess grammatik och göra sig förstådd på svenska. Många glömmer att nyanlända och ensamkommande även har nytta av, eller rättare sagt ett behov av, ”att prata svenska” i en vidare bemärkelse, skriver Anosh Ghasri.
Många invandrare slits mellan hoppet om ett nytt liv i det nya landet och kraven från det gamla hemlandet. Förr i tiden var flytt över kontinenter ett brott med det gamla livet. Nu är det ofta en fortsättning i gängse banor men med bättre livsvillkor, om än med nya bekymmer.
I Sverige tar vi ofta tilliten mellan människor för given. Det är först när vi kommer till ett samhälle där tilliten saknas som vi förstår hur viktig den är. Maria Eriksson rapporterar från ett Argentina där människor sedan länge slutat att lita på politiker, och på varandra.
MUSEIDEBATTEN. De som i dag förvaltar våra svenska museer med sina i många fall magnifika byggnader tycks göra allt som står i deras makt för att dölja och skyla över det pampiga och storslagna. Det är som att man skäms över det bildningsarv man har att föra vidare, och inte vill att samlingarna skall presenteras för allmänheten i ett sammanhang som gör dem rättvisa.
Den mångkulturella idén – tanken att människor ska leva med helt separata kulturer vid sidan av varandra – är en idé utan stöd i verkligt mänskligt beteende. Det är fel att tro att människor inte vill ha en gemensam kultur och gemensam identitet. Till slut kommer människor i vårt land att hitta någon form av ny gemenskap alldeles oavsett vad någon politiker gör, skriver Stefan Olsson, aktuell med essän ”Det nya folkhemmet”.
Johan Lundberg har varit i Göteborg och sett den omdebatterade pjäsen ”Jihadisten”. Han fann en pjäs med ambitioner, men som reproducerar en vanlig, felaktig föreställning: Att extrema rörelser i första hand skulle vara en konsekvens av orättvisor i västvärlden.
Alice Bah Kuhnke fråntas ansvaret för arbetet mot våldsbejakande extremism, efter sina halsbrytande uttalanden om arbetet med hemvändande jihadister. Frågan är dock varför hon får behålla kulturministerposten.