Idag har det gått ett år sedan EU-valet. Vad EU bör besluta om är en grundläggande politisk fråga för unionen. Men tolkningen av vad som är gemensamma problem kan komma att påverkas av coronakrisen. Det menar Nils Karlsson, som har undersökt de borgerliga parlamentarikernas syn på subsidiaritetsprincipen.
De senaste veckorna har samtliga av EU:s medlemsländer fått uppleva allvaret med coronaviruset. Flera länder har svarat med protektionistiska åtgärder, som att stoppa export av sjukvårdsutrustning. Dessutom ser vi nu hur stängda gränser skapar köer som drabbar nödvändiga transporter. Detta är mycket allvarligt.
En alltför stark vilja till att skapa en europeisk identitet kan få oönskade konsekvenser. Svaret på nationalisternas synsätt är inte att överge det nationella. I stället bör vi inse värdet av både en nationell och europeisk identitet, skriver Nils Karlsson.
Den mest självklara delen av EU-samarbetet – den inre marknaden – ifrågasätts nu. Fyra av EU:s största medlemmar, Frankrike, Tyskland, Polen och Italien vill nu ändra på EU:s konkurrenslagstiftning – på bekostnad av Sveriges och flertalet andra medlemsländers ekonomier.
De som ständigt lyckas hitta nya fiender till den svenska modellen – verkliga som påhittade – förringade hotet från EU:s sociala pelare som alarmism in i det sista. Nu tvärvänder de, en efter en.
I dag lämnar Storbritannien EU. Det kommer att bli tomt. Men Storbritanniens utträde är också en signal om att väsentliga frihetliga värden kan stå på spel för Sverige. Är det dags att föra ett samtal om huruvida klassiskt frihetliga värden i Sverige främjas bäst i eller utanför EU?
Om Europaparlamentet får bestämma finns ska alla mobiltillverkare tvingas använda samma standard för laddare. Det är ett sällsynt dåligt förslag som utan tvekan skulle hämma innovation och teknikutveckling, men trots det röstade bara parlamentariker från tre svenska partier emot.
Dalibor Roháč har gått från att vara EU-skeptiker till att skriva boken en bok till globalismens försvar. I en intervju med Smedjan förklarar han varför han blev en konservativ globalist, hur han ser på utvecklingen i Östeuropa och vad många marknadsliberaler missar i sin kritik av internationella organisationer som EU och WTO.
Enligt den ena sidan är Glyfosat livsfarligt och miljöfarligt. Enligt den andra sidan är det i stället tack vare Glyfosat man kan bedriva miljövänligt jordbruk. Turerna kring världens mest kända ogräsmedel visar hur lätt det är att politikers förment miljövårdande initiativ får direkt motsatt effekt.
Det är inte Brexit vi borde oroa oss för, utan alternativet, menar journalisten och författaren David Goodhart. Värderingssprickan mellan vad han kallar anywheres och somewheres är orsaken till att britterna röstade för Brexit från första början, och den kommer att bli betydligt värre om inte det politiska etablissemanget för en gångs skull ger vika för resten av Storbritannien.
Sverige har stora tillgångar på mineraler som behövs i den gröna omställningen. Dessutom finns det etiska anledningar att utvinna dem här. I media får dock det lokala motståndet mot gruvorna stort utrymme, och orsaken till den svåra svenska tillståndsprocessen glöms bort.
Socialdemokraten Ylva Johansson vill att EU:s migrationspolitik ska bygga på ”tvingande solidaritet”. Men solidaritet bygger på gemenskap, och gemenskap kan inte tvingas fram ovanifrån – inte ens av EU.
Det brittiska folket röstade för att lämna EU och parlamentet röstade för att följa deras vilja. Nu låtsas Brexitmotståndarna som om ett nej till EU inte alls är ett nej, och gör allt för att hindra folkviljan från att få genomslag. Premiärminister Boris Johnson har att välja mellan att svika parlamentet och att svika väljarna.
Boris Johnson kämpar för att uppfylla vallöften och genomdriva det brittiska folkets vilja så som den uttryckts såväl i folkomröstningen som i parlamentariska omröstningar. En rad parlamentariker sätter sig på tvären, även i hans eget parti. Obstruerandet mot genomförandet av Brexit är en demokratisk travesti, skriver Daniel Åkerman, statsvetarstudent i Uppsala.
Om Frankrike vill ha en gemensam EU-budget måste Frankrike först kunna finansiera sin egen budget. I en ny bok försöker Frankrikes finansminister övertala oss att ställa upp på den franska visionen för EU, men ett land som inte haft en balanserad statsbudget sedan 1974 har vissa förtroendeproblem.
Efter åratal av åsiktskorridorer, intersektionell genuspolitik, rasifieringsdebatter, trendiga och räddhågsna friskrivningar och icke-tyckanden i svensk politik så är det inte utan att man längtar efter en glad liberal. Och då menar jag inte en uppsluppen folkpartist, om nu någon sett en sådan, utan en framtidsoptimistisk marknadsliberal.
Riksdagen har valt att återinföra den generella datalagring som redan dömts ut som rättsvidrig av EU-domstolen. Det är ett anmärkningsvärt beslut, framför allt med tanke på att lagstiftningen inte ens har visats vara särskilt viktig för brottsbekämpning.
EU-parlamentet saknar legitimitet och kontrollmakten är obefintlig. Därmed fattar parlamentet beslut utan att på ett effektivt sätt behöva stå till svars inför väljarna. Det är helt enkelt dags att lägga ner det.
Förargade över EU-kommissionens beslut att stoppa en sammanslagning mellan två tågföretag vill Frankrike och Tyskland skriva om EU:s gemensamma konkurrensregler. Det skulle få förödande konsekvenser för konsumenter och rasera den ekonomiska öppenhet som EU bygger på.
Inför EU-valet och den kvinnliga rösträttens jubileumsdag hördes många stora ord om vår demokratiska plikt och hur rösträtten är den viktigaste rättigheten vi har. Men det viktigaste är inte att vara en av flera hundra miljoner röstberättigade som bestämmer vem som ska bestämma över oss de kommande åren, utan de rättigheter vi har som skydd mot dem som bestämmer.